Etikett: Madeira

Publicerat

Om helgon och traditioner

En del av resandet är att ta del av nya kulturer och traditioner. Festerna är många – alltid finns något att fira!

När vi skulle fortsätta till Madeira blev vi ombedda att komma tidigt för på eftermiddagen skulle årets stora högtid äga rum i hamnen – firandet av fiskarnas skyddshelgon, Nossa Senhora de Piedade (barmhärtighet).

Eftersom jag blev så berörd av Columbusfesten bestämde jag mig för att följa även denna. I korthet innebar den att alla båtar, framförallt fiskebåtarna, från trakten kom i en procession till Quinta de Lorde för att hämta sitt helgon och föra henne till kyrkan i grannbyn Canical över lördagsnatten. På söndag eftermiddag återfördes hon till sitt lilla kapell på bergstoppen där hon kan se alla fiskarna på långt håll. Under helgen var det fest och gudstjänster i Canical.

Det som var fint och ovant att se var att alla såg ut att delta på sitt vis – i processionen, på båtarna (hela dagen), i kyrkorna, på gatorna, på stranden. Det är en stor kulturskillnad mot Sverige. Vi har inte så många traditioner, förutom midsommar, som samlar många (alla) människor. Klimatet spelar förstås roll.

Jag undrar vilken skillnad det gör när en hel by samlas för att gemensamt under en hel helg fira och be till ett helgon om att det ska gå bra även nästa år. Vi har ju inte riktigt den traditionen heller. En ödmjukhet inför större krafter. Det är så uppenbart när vi färdas på havet.

Norra Madeira i sikte.
Vi förstod snart varför vi skulle komma tidigt – hela hamnen blev fylld med stora och små fiskebåtar, en del motorbåtar och någon enstaka segelbåt. Våran marinero var i tjänst på bryggan.
Jag bestämde mig för att gå i deras ”skor” och försöka känna in deras tradition. Det var många som vandrade hela vägen upp i värmen.
Prästerna gick som vanligt i täten.
Nossa senhora de Piedade, Barmhärtighetshelgonet, bärs ut på en bädd av krysantemum som doftade ljuvligt. I det här lilla kapellet bor hon hela året.
Kvinnorna hade långa ljus med sig som de lyste upp kapellet med.
Utsikten norrut över den lilla byn och hamnen från berget med kapellet.
Det var mycket som hände i hamnen den här dagen. En del solade och badade på hotellet som vanligt. Andra gifte sig.
Naturen är fantastisk.
Här syns berget med det lilla kapellet på toppen. Vår båt i förgrunden till höger.
Moderskeppet var extra utsmyckat. Det är olika båtar varje år som får äran att frakta helgonet.
Bryggsegling får en ny innebörd efter att ha sett det här. I hamnen i Canical var även fiskebåtarna fyllda med familj, släkt och vänner.

När det är fest (och det är det ofta) så grillas det. Hela kycklingar uppvikta i ett stycke serveras med det traditionella brödet. Eller grillspett på rejäla långa pinnar som var och en grillar själv nere på stranden.

I grannbyn Canical vilade helgonet under lördagen i den första lilla kyrkan. På söndagen var den stora kyrkan helt full under gudstjänsten.

Snart ska prästerna, orkestern och pilgrimerna kliva på. Alla båtar inväntar.
En lång helg lider mot sitt slut. Här återvänder fiskebåtarna till Canical.
Publicerat

Blommor på Madeira

Ja nu är vi på Madeira. Trots att det är den torraste månaden på hela året så finns det en hel del blommor. Hibiscus så klart – här växer de som häckar.

Strax norr om Funchal (huvudorten på ön) finns en stor privatträdgård, Monte palace, som vi vandrade igenom i går. Enormt och magnifikt. Omhändertaget och i utveckling. En gigantisk samling afrikanska träskulpturer samt en mycket stor samling kristaller.

Det kändes som om det var en lycklig plats som många människor har fått ta del av genom åren.

Och lekfull…

Det var som om allt fanns….

Och så blommor och många olika träd så klart

  • Calliandra
  • Spring spider lilly
  • Drakblodsträd
Publicerat

More stones, sand and Santa Maria

Porto santo is famous for her long golden beach with soft, soft sand. In the evening light we went there and I found some beautiful patterns again.

Around every small stone the sand was formed like a tree with long roots or a big crone – what ever ways you look at it. For me it was like seeing flowers and trees all over the beach.

Another interesting thing was the footprint. Arthur was walking in front of me and first it sank down and right after it went up!

This evening it was the yearly festival for Columbus. He lived on this island and was married with the daughter of the head of the island.

The house were Columbus lived.

As we are on the way to do the same passage more than 500 years later it was quite fascinating to see the ship Santa maria (rebuilt and stationed in Funchal, Madeira) first in ”our” harbour and then slowly coming towards the town bridge. I found it very easy to put me in their situation – think about making the passage (many thousands of seamiles) back and return with this ship!
Think about the feeling of coming back home again.
This they celebrate every year.

I see it as celebrating the pioneers – the one who dares, who are very early, who believed that earth was round not flat. Who tried it out in reality.

Columbus is getting welcomed by the women.

Publicerat

Mountains, stones and sand

This is something else – very dry, very solid, very still. I lay down – it is warm. It gives me shelter. It (well a human have put up a sign) that warns me to come closer – ROCK FALL DANGER. Can not se a sign of movement…

Want to come closer. There are so many different colors.
I find another path. I see some dogs, two of them, just out playing. They check me out on distance. I check them too. They look friendly, wavering their tales.

For this time I go back down on the beach. Nice patterns, like waves in the sand.

Look on the hill to the right – do you see the pattern? Almost the same as in the sand!

As you maybe know I love flowers. There are not so many here. Here grow big palm trees and different types of cactus. I found one wild flower yesterday – it showed up to be tree tobacco, eating the leafs can lead to ones dead, so I throw them away and decided I have much bigger chance to find real flowers on Madeira (next stop). Portugal have still many more sides to show me.

So I let those sweet hearts stay on the beach. Matching the fire in the volcanos. Nature is fantastic.