Om helgon och traditioner

En del av resandet är att ta del av nya kulturer och traditioner. Festerna är många – alltid finns något att fira!

När vi skulle fortsätta till Madeira blev vi ombedda att komma tidigt för på eftermiddagen skulle årets stora högtid äga rum i hamnen – firandet av fiskarnas skyddshelgon, Nossa Senhora de Piedade (barmhärtighet).

Eftersom jag blev så berörd av Columbusfesten bestämde jag mig för att följa även denna. I korthet innebar den att alla båtar, framförallt fiskebåtarna, från trakten kom i en procession till Quinta de Lorde för att hämta sitt helgon och föra henne till kyrkan i grannbyn Canical över lördagsnatten. På söndag eftermiddag återfördes hon till sitt lilla kapell på bergstoppen där hon kan se alla fiskarna på långt håll. Under helgen var det fest och gudstjänster i Canical.

Det som var fint och ovant att se var att alla såg ut att delta på sitt vis – i processionen, på båtarna (hela dagen), i kyrkorna, på gatorna, på stranden. Det är en stor kulturskillnad mot Sverige. Vi har inte så många traditioner, förutom midsommar, som samlar många (alla) människor. Klimatet spelar förstås roll.

Jag undrar vilken skillnad det gör när en hel by samlas för att gemensamt under en hel helg fira och be till ett helgon om att det ska gå bra även nästa år. Vi har ju inte riktigt den traditionen heller. En ödmjukhet inför större krafter. Det är så uppenbart när vi färdas på havet.

Norra Madeira i sikte.
Vi förstod snart varför vi skulle komma tidigt – hela hamnen blev fylld med stora och små fiskebåtar, en del motorbåtar och någon enstaka segelbåt. Våran marinero var i tjänst på bryggan.
Jag bestämde mig för att gå i deras ”skor” och försöka känna in deras tradition. Det var många som vandrade hela vägen upp i värmen.
Prästerna gick som vanligt i täten.
Nossa senhora de Piedade, Barmhärtighetshelgonet, bärs ut på en bädd av krysantemum som doftade ljuvligt. I det här lilla kapellet bor hon hela året.
Kvinnorna hade långa ljus med sig som de lyste upp kapellet med.
Utsikten norrut över den lilla byn och hamnen från berget med kapellet.
Det var mycket som hände i hamnen den här dagen. En del solade och badade på hotellet som vanligt. Andra gifte sig.
Naturen är fantastisk.
Här syns berget med det lilla kapellet på toppen. Vår båt i förgrunden till höger.
Moderskeppet var extra utsmyckat. Det är olika båtar varje år som får äran att frakta helgonet.
Bryggsegling får en ny innebörd efter att ha sett det här. I hamnen i Canical var även fiskebåtarna fyllda med familj, släkt och vänner.

När det är fest (och det är det ofta) så grillas det. Hela kycklingar uppvikta i ett stycke serveras med det traditionella brödet. Eller grillspett på rejäla långa pinnar som var och en grillar själv nere på stranden.

I grannbyn Canical vilade helgonet under lördagen i den första lilla kyrkan. På söndagen var den stora kyrkan helt full under gudstjänsten.

Snart ska prästerna, orkestern och pilgrimerna kliva på. Alla båtar inväntar.
En lång helg lider mot sitt slut. Här återvänder fiskebåtarna till Canical.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *